(May 15, 1827 - November 27, 1908) was a Norwegian painter, art teacher and master artist. In his art, he frequently portrayed the lives of the Norwegian people, their history and heroes of the past. Bergslien is most associated with his historical paintings, especially Skiing Birchlegs Crossing the Mountain with the Royal Child. Knud Larsen Bergslien was born in Voss, in Hordaland, Norway. His parents were Lars Bergeson Bergslien and Kirsten Knutsdotter Gjelle. Knud Bergslien was the brother of sculptor Brynjulf Bergslien and uncle of painter and sculptor Nils Bergslien. Monuments honoring the three famous Bergslien artists now exist in Bergslien park located in Voss, Hordaland  Related Paintings of Knud Bergslien :. | Birkebeinerne pa Ski over Fjeldet med Kongsbarnet | Julie painted in 1873 | Painting of Konrad von Maurer | Painting of Norwegian writer Carl Fredrik Diriks. | Blomstrende haveeksterir med tre kvinder ved et bord |
Related Artists:
Jervis Mcentee
American Realist Painter, 1828-1891, He was an American painter of the Hudson River School. He is a somewhat lesser-known figure of the 19th century American art world, but was the close friend and traveling companion of several of the important Hudson River School artists. Aside from his paintings, McEntee's enduring legacy are the detailed journals he kept from the early 1870s until his death. In his writings McEntee records a detailed account of Hudson River School artists, their day-to-day life, gossip and personal reflections, and the overall arc of the American art world in the second half of the 19th century. He discusses his artistic successes and trials, particularly as money becomes more scarce with the decline in popularity of Hudson River School art. McEntee's journals are now kept by the Archives of American Art, a research center within the Smithsonian Institution. Five volumes of these diaries, from 1872 to 1890, have been digitally scanned, transcribed, and can be browsed in their entirety in the Jervis McEntee Diaries Online. McEntee was born in Rondout, New York on July 14, 1828. Little is known of his childhood. He exhibited his first painting at the National Academy of Design in New York City in 1850.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Hans Bol
(1534 - 1593), Flemish artist, received his early training from his two uncles who were also painters. He then was the apprentice to a Mechelen watercolorist and tempera painter at the age of fourteen. Because Boles watercolors became so widely reproduced, he began creating miniatures on parchment. The technique earned him many international clients and a good income. In addition, Bol also produced several oil paintings, illuminated manuscripts, drawings, and engravings. He preferred to create landscapes, mythological, allegorical and biblical scenes, and genre paintings. Bol was a mannerist, which followed the High Renaissance. One of his most famous works of art is Landscape with the Fall of Icarus, made with watercolours on paper. It was inspired by Ovid's Metamorphoses, in which the ancient myth of Icarus is told. The painting is a marvelous example of the art of landscape. Subtle colour transitions, skilful perspective and effective contrasts between foreground and background, and human figures and the forces of nature, lend this miniature painting a cosmic dimension. Bol chose the Icarus theme on several occasions. It was also subject of one of his paintings, which described in detail and highly praised by Karel van Mander in the 17th century. Although Bol was once an important and admired painter, we only know him through his small drawings and watercolours. Most of his paintings appear to have been lost. This miniature is all the more important, because it probably produces the painting referret to by Van Mander, which may have been his masterpiece. Consequently, Bol ought to be viewed not only as a superior miniature painter, but above all as an important artist who played a key role in the development of landscape art.